Kolonialkrogen

Publicerat på bloggen Heliga hembygd 2013

En svart kanot hänger i taket. För mer än 60 år sedan paddlades den runt i Stilla havet. Fjärilssamling, innehållande minst hundra fjärilar, hänger på väggen bredvid afrikanska masker och skinn från zebra och gepard. Det är fullt med saker från fjärran länder på den lilla krogen. Tankarna går till koloniala erövringar, till tappra män som kommit hem från långa resor för att mötas på en krog i en hamnstad.

Kolonialkrogar kan uppkomma då samlare vill visa upp hembringade skatter för allmänhet på en annan plats än ett museum. Den exotiska iscensättningen blir en förnimmelse av människor och liv i avlägsna världsdelar som påverkar besökarens sinnesstämning. Krogen får en tydlig profil och besökaren får en berättelse med sig därifrån. Artefakterna på de koloniala krogarna kan också stärka besökarens bild av nationen och indirekt sig själv som initiativrik, orädd och nyfiken.

Tankarna om de tappra männen på koloniala äventyr visade sig vara sanna. På Galathea kroen i Köpenhamn är ormskinnen och maskerna insamlade av dansken Ole Reimann. 1950 fick han som ung värnpliktig möjlighet att segla ut i världen på den danska forskarexpeditionen Galathea. I två år var han borta och när han kommer tillbaka var hans väska betydligt mer än välfylld än när han reste. Medan forskarna på expeditionen byggde kunskap om utdöende ursprungsbefolkningar och djuphavsdjur så byggde den unge Reimann upp en betydande föremålssamling. Tillbaka i Danmark startade han tillsammans med brodern Jørgen en krog som smakfullt inreddes med de exotiska föremålen och döptes till Galathea efter expeditionen. Med en inredning som få danskar förut skådat blev krogen ett tillhåll för nyfikna köpenhamnare såväl som för de hemkomna expeditionsdeltagarna.

Vad driver Ole att som 20-åring samla alla saker och sedan visa upp dem för andra på sin krog? Det är inte en allt för djärv gissning att påstå att han gör det ur ett identitetsskapande syfte. Han var med om en resa som är få förunnat, såg saker som få har sett, och blev i och med det en upptäcktsresande. När han kom tillbaka från resan blev krogen en plats där han kunde fortsätta att vara äventyraren och besökaren kan identifiera sig med intresset för kulturer. Genom att vara där blir vi lite som Ole.

Ole samlade föremål från många länder och byggde upp sin egen värld i en krog i Köpenhamn. Det geografiskt exotiska var viktigt och präglar krogen som får en stämning av äventyr och en vurm för det okända. Samma sak sker i andra samlande sammanhang.

Hembygdsgårdar består av föremål insamlade i gårdens närområde. Där är det geografiska rummet avgränsat, men den exotiska synen är den samma som vid Oles samlande. Istället för rumslig avlägsenhet är det istället tiden som avgör vilka föremål som hamnar på hembygdsgårdarna, ju äldre desto bättre och mer intressesant. Samlaren ger sig makten att berätta någon annans historia, vare sig den historian är baserad på distans i tid eller rum. Det är inte sällan fascinerande men berättar kanske mer om samlaren än om det som samlats.

Vare sig det handlar om samlandet till kolonialkrogar eller hembygdsgårdar är funktion att skapa identiteter. De insamlade föremålen är i någon form exotiskt för samlaren, i tid eller rum. Det blir en iscensättning av “den andre” närvarande i de av människor bearbetade artefakterna. Samtidigt är många av oss människor samlare.

Liksom vi, Mia och Elina, samlar kulturella yttringar från våra olika hembygder i vårt hus i Varnhem samlade Ole delar av all världens hembygder på krogen i Köpenhamn. 

Fotnot: De tre danska Galathea-expeditionerna skedde 1845-48, 1950-52 och 2006-07