Något litet om traditioner

Publicerat på bloggen Heliga hembygd 2013

Vi plockar björkris och pyntar det med fjädrar i kulörstarka färger för att vi tycker att det är viktigt med traditioner. Inte traditioner vilka som helst (att klä ut oss till tranor och springa barfota på gödselstackar som en gjort just idag på Vårfrudagen har vi exempelvis valt att inte föra vidare) utan just de traditioner som bär på en positiv känsla och som är praktiskt möjliga att genomföra i de liv vi lever.

En tradition behöver tilltala oss på ett sätt som är meningsskapande för att vi ska praktisera den och för att vi ska föra den vidare. Ring så spelar vi i radion på lördagsmorgon markerar att helgen har börjat, att frukosten får ta extra lång tid och att helgplanerna ska diskuteras. Vårfrudagen markerar vinterns övergång till vår vilket vi firar med att äta våfflor.

Med traditioners hjälp delar vi upp året i överskådliga delar. Vi skapar en struktur men också en rytm. Påsk, midsommar, jul, påsk, midsommar, jul, påsk, midsommar, jul, påsk… Om inte hållpunkterna fanns skulle vi vara tvungna att ständigt börja om från början. Att återuppfinna ett påsk- eller julfirande är ingen enkel sak. Med traditionens hjälp slipper vi göra val, vi får en valfrihet där vi vet vilka ramar som finns och vilken möjlighet det finns att agera inom dessa. Om traditioner inte känns tillfredsställande går det att överge dem och bygga upp nya. Traditionen får oss att se bortanför vår egen skapandeförmåga till en tillvaro som rymmer både en historisk och en pågående mellanmänsklig dimension. Traditionen ger oss möjlighet att under en stund få pynta björkris utan krav på någon djupare orsak än ”att en gör så”.