Utopins roll är att vi ska föreställa oss det som är radikalt annorlunda. Samtidigt är vi så präglade av vår syn på samhället och världen att vi inte kan föreställa oss alternativ på riktigt. Det är utopins paradox, begränsning och tragedi.

Enligt litteraturvetaren Frederic Jameson kan vi ändå använda tekniken ”fjärmande” för att skapa medvetenhet om problem i vårt existerande samhälle. Ta något som verkar familjärt, en företeelse, en struktur, en karta. Håll upp det och undersök från andra vinklar tills det de-neutraliseras och vi slutar ta det för givet. Detta kan ske i utopins form och vara ett verktyg för att öppna ögon, tänka nytt eller se något som vi inte har sett tidigare. Det är nog det som jag gillar mest med utopier. Att de får mig att tänka att andra sätt är möjliga.

Här kommer jag förhoppningsvis och så småningom att skriva något klokt om utopier, civilisationskritik, Monte Verita, AAO (eventuellt) och gemensamt boende som utopisk gestaltning. Kan du inte vänta, så hör av dig så kan du få höra spridda skurar av ovan nämnda.

Lästips så länge:
1984 av George Orwell
Det nya atlantis av Francis Bacon
Fantasin till makten av Ronny Ambjörnsson